Den kommun som jag arbetar i står inför en stor utmaning med att föra in 1-1 på både gymnasieskolorna och för åk 7-9, jag har haft stor insyn och varit med i processen sedan augusti. Nu är beslut taget och nästa steg ska börja, jättekul och inspirerande nästan hela tiden. Men ibland tycker jag att man kanske fokuserar lite för mycket på den grupp av lärare som inte vill vara med.
Varför ödslas det så mycket kraft och energi på de som är mest motsträviga, varför ska man använda slikesvantarna och varför är det så svårt att ställa konkreta krav?
Jag vet att alla inte har lika inställning till datorer i undervisningen som jag och jag kräver inte att alla ska ha det, men att få höra av en kollega att " hur ska jag göra för att se till att eleverna inte har med sig datorerna till mina lektioner" kan få vem som helst att börja undra varför lärare inte vill att undervisningen ska följa med utvecklingen i samhället.
Desto roligare är det att träffa likasinnade som har ett engagemang för att utveckla undervisningen så att den motsvara de krav som ställs för att eleverna ska förberedas för att ta sitt ansvar i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar